Benny Kranz kommer in på scen och pratar i sitt headset kopplat till mobilen som han bär i handen.
Benny Kranz: Men, vad säger du? … Okej, säg så här. Ni sålde sjukhuset, vi köpte det, yes! Vi hade en affärsidé, den sprack, visst. Men vi genomförde den. Vi gjorde allt! Vi hade driver, patientoffensiver, extrapris på narkos, bedövningsrabatt, erosnitt rea på alla operationer, vi började med färg på fakturorna, kändisfaktor på läkarna, alla vi anställde måste minst varit med i Jeopardy … Vi hade dropp in kvällar för folk med dropp. Vi hade dropp out och burn outs för folk som var utbrända. Och så fort det blev halt på hösten så hade vi break a leg party. För de som ville förstora sina bröst hade vi tutt stund varje dag på ortopeden. Vi satsade stenhårt på sjukdomar som det är status i och som folk tycker om att ha, jetleg, börsfrosa, mobilsnopp, musarm, alkoholfot. Vi hade terapi för aktiefondshandikappade. Vi hade till och med en live sänd Halloweengala från röntgenavdelningen. Men det hjälpte inte, konstigt nog. Vi tjänade inga pengar … Va? … Jo, jo men du, varje patient kostar, ju färre patienter ju billigare blir det. Nu har vi inga patienter alls så nu går det äntligen jämt upp. Break even, debit och credit tar varandra i hand, tutut sa båten och så gick bryggan.
Clemens Bodin kommer in på scen, i figursydd grå kostym och en röd hjälm på huvudet. Han håller en mobiltelefon mot örat som han pratar i.
Clemens Bodin: För mig som socialdemokrat är detta genant. Det är pinsamt.
Benny Kranz: Säg så här, hade du varit moderat hade det varit helt naturligt
Clemens Bodin: Jag är inte moderat.
Benny Kranz: Säg så här, du kan bli.
Clemens Bodin: Jag är Socialdemokrat.
Benny Kranz: Säg så här, vem fan bryr sig?
Clemens Bodin: Varför säger du, säg så här, hela tiden? Får inte jag säga vad jag vill?
Benny Kranz: Tommy Söderberg säger så, förbundskaptenen i fotboll. Du vet det kommer fram en sådan där näsvis TV-reporter och säger att det där var allt en riktigt dålig match ni gjorde. Då svarar Tommy Söderberg, säg så här, vi gjorde en bra match! … Smart!
Clemens Bodin: Du jag står alldeles bakom dig nu, vi kan stänga av de här nu.
Benny Kranz: mot Clemens Bodin Tjena! Till Clemens Bodin i telefon: Du, jag har fått besök jag måste sluta nu. De lägger på.
Benny Kranz: Har du cyklat hit?
Clemens Bodin: Ja, jag har inget körkort.
Benny Kranz: Du kunde ha åkt med mig ju.
Clemens Bodin: Jag ville inte det. Jag tycker om att cykla. Dessutom måste jag hålla mig i trim nu när det är åtta mil till närmsta sjukhus.
Medan Clemens Bodin fortsätter prata går Benny Kranz runt med ett måttband och mäter.
Clemens Bodin: Jag behöver motionen. Jag är inte så stark. Jag är allergiker, dåligt knä, brock och svaga nerver. Jag är kommunalordförande och har som sådan bidragit till att vi inte har något sjukhus i kommunen. Jag kommer inte gå till historien men jag kanske kan cykla dit. Mot Benny Kranz: vad gör du?
Benny Kranz: Va?!
Clemens Bodin: Vad gör du?
Benny Kranz: Pratar du med mig?
Clemens Bodin: Ja vem skulle jag annars prata med?
Benny Kranz: Ja, jag trodde att du hade ringt upp någon annan.
Clemens Bodin: Nej, jag pratar med dig.
Benny Kranz: Jaha, vad vill du då?
Clemens Bodin: Du vill inte köpa en Bingolott? Det är pojken som måste sälja fem innan lördag annars får han inte vara med i nästa match. Säljer han tre blir han avbytare och säljer han bara en får han inte ens sitta på läktaren. Jävla system, han vill ju bara spela fotboll! Vi kommer få ett fotbollslandslag som består av Sveriges bästa Bingolottoförsäljare! Vad säger du?
Benny Kranz: Pratar du med mig nu igen?
Clemens Bodin: Ja…
Benny Kranz: Ja, jag tänkte att det var fan vad du ringer!
Clemens Bodin: Vad gör du?
Benny Kranz: Mäter lite…
Clemens Bodin: Jaha, varför det.
Benny Kranz: Säg så här, det är hemligt.
Clemens Bodin: Jaha…
Benny Kranz: Säg så här, jag måste inte berätta det för dig.
Clemens Bodin: Jag kan få 20 000 namnunderskrifter som kräver att sjukhuset ska vara kvar.
Benny Kranz: Säg så här, det är bortkastat för de skriver på fel papper.
Clemens Bodin: Vadå?
Benny Kranz: Jo skriver man på rätt papper, behöver man bara en underskrift.
Clemens Bodin: Kommunen måste ha ett sjukhus! Om inte annat så för alla överkörda kommunalpolitiker.
Benny Kranz: Men vem bryr sig om gamla politiker och gamla sjukhus. Vi går in i en ny tid nu. Nej nej… vi går inte, vi åker kollektivt!
Clemens Bodin: Ja, just det. Med ett privat ägt bussbolag som heter rebus. Alla utom jag som är ute och cyklar.
Benny Kranz: Vi lämnar industrisamhället bakom oss och åker rakt in i It samhället
Clemens Bodin: Å där finns inga sjukhus?
Benny Kranz: It samhällets människor är friskare, renare, smartare…
Clemens Bodin: Ja, jag vet ingenting om IT men jag har sett filmen!
Filip Olsson: Den enda skillnaden mellan det gamla och det nya samhället är väl egentligen bara den att i det gamla industrisamhället där duschade man när man kom hem från jobbet nu duschar man när man går dit.
Efter viss tvekan säger:
Clemens Bodin: Det sitter en gubbe i receptionen… sa inte du att sjukhuset var stängt?
Benny Kranz: Ja
Clemens Bodin: Det ska inte sitta en gubbe i receptionen.
Benny Kranz: Nä
Clemens Bodin: Men det gör det.
Benny Kranz: Ja
Clemens Bodin: Vad gör han här?
Benny Kranz: Jag vet inte!
Till Filip Olsson
Clemens Bodin: Vad gör du här?
Filip Olsson: Jag väntar på doktorn.
Clemens Bodin till Benny Kranz: Han väntar på doktorn.
Benny Kranz till Filip Olsson: Det finns väl ingen doktor här? Alla doktorer har flyttat till Norge.
Filip Olsson: Det var i alla fall en doktor här förut. Han skulle bara hjälpa en patient till en ledig sal.
Benny Kranz: Patient?
Filip Olsson: Ja, heter det inte så?
Clemens Bodin: Jo, om det var en patient så heter det så.
Benny Kranz: DU vad sa doktorn till dig?
Filip Olsson: att jag skulle vänta här.
Benny Kranz: Ja den doktorn skulle jag vilja prata med.
Filip Olsson: Han kommer snart sa han.
Clemens Bodin: Jaha, då är det väl bara att vänta då
Benny Kranz: Alltså vi har en vaktmästare och en städerska som är här ibland men ingen doktor.
Clemens Bodin: Det är väl bara att vänta och se.
Benny Kranz: Ja att vänta är ju inte min grej.
Filip Olsson: Sjung en sång
Benny Kranz: Va?
Filip Olsson: Det sa doktorn till mig.
Benny Kranz: Sa han att du skulle sjunga en sång?
Filip Olsson: Ja, och det gjorde jag.
Benny Kranz: Jasså?
Filip Olsson: Så nu är det din tur.
Benny Kranz: Min tur?
Clemens Bodin: Titta inte på mig, jag sjunger bara när jag är glad.
Benny Kranz: Ja, jag sjunger aldrig.
Clemens Bodin: Man ska göra som doktorn säger.
Filip Olsson: Ja
Benny Kranz: Ja, okej då. Jag är inte omöjlig. Lyssna nu show business, här kommer ett statement!
Den enskilde medborgaren 